TRÖST SOM FUNKAR. Tron lindrar men är ingen biljett till ett sorgfritt liv.

Ett dödsfall. En skilsmässa. Ett sjukdomsbesked. När sorgen slår till gör det ont. Kommer den dessutom plötsligt och oväntat blir krisen akut. Livet går sönder och allt blir mörkt.

I sorgen söker sig många till tron. För såväl troende som religionskritiker är det ofta det tyngsta argumentet, både för och emot – att tron lindrar.

Tröst, säger den troende. Snuttefilt, säger ateisten.

Båda har rätt, säger Lars Björklund, kaplan på Sigtunastiftelsen och tidigare sjukhuspräst i Uppsala.

Visst kan tron hjälpa den som sörjer. Men den gör det sällan i det akuta skedet. Och på sikt kan tron faktiskt öka känslan av sorg.

- Många i kris blir ensamma och känner sig övergivna av Gud. I den värsta situationen finns det ofta bara en tröst som funkar, och det är relation. Frågar du en sörjande om vad som hjälpt dem är svaret nästan alltid: andra människor.

Det är när man kommit ut på andra sidan och ser vad händelsen förde med sig som religiösa föreställningar tröstar. Den som försonas med det som hänt kan känna att Gud var med. Men den som drabbats av något riktigt svårt, som att ett barn dött, kan bära känslan av Guds svek hela livet.

Att den som tror känner mindre sorg är en myt. Religionen har ingen tröstgaranti. Tro är att utsätta sig för livet.

- Om man verkligen tror kan det tvärtom bli svårare att vara glad. För då ser man hur världen är, man blir medveten om andras lidande och sitt eget ansvar.

Lars Björklund säger att vi lever i en utvärderingshysteri när det gäller sorg. När vi drabbas vill vi genast lösa krisen och komma fram till att vi mår bättre. Men sorg måste inte försvinna.

- Sorgen har en enorm existentiell kvalitet. Det är erfarenheten att allt ska ta slut och att våra liv är begränsade. Sorg är ett sätt att integrera förlust. Den som kan känna sorg kan också leva mer genuint i det som finns.

KRISTINA LINDH

SORGENS FASER:
CHOCK. När det värsta händer fylls kyrkorna. Inte för att människor plötsligt blir troende, utan för att man behöver ett språk som tar vid när tanken kollapsar. Böner och sånger bär människors förtvivlan.

BEARBETNING. Vad är meningen? När chocken lagt sig prövas de religiösa föreställningarna. Finns Gud i det som skett? För vissa stärks tron, andra förlorar den.

NYORIENTERING. Händelsen tillhör det förflutna, men sorgen finns kvar som en del av livet. Tron är en påminnelse om människans utsatthet, ett redskap som gör det lättare att vara närvarande.