FRAMGÅNG. Snygg, smart och populär. Det som är livets mening på högstadiet gäller också i resten av världen. Men egot kan bli ett fängelse – oavsett om du är framgångsrik eller inte.

Människor har i alla tider velat vara störst, bäst och vackrast. Det nya är att det aldrig funnits fler sätt att vara det på. Och att ansvaret för att lyckas aldrig tidigare vilat så tungt på individen. Det säger Thomas Johansson, professor i socialpsykologi och författare till boken Makeovermani.

– Vad som ger hög status går i vågor. På 70-talet fanns en trend att man inte skulle bejaka det materiella. Men i vår kultur just nu är framgång viktigt. Framgången ska också visa sig i att man är hälsosam, vältränad och ser bra ut. Och att man har rätt inställning psykologiskt och fungerar bra i relationer.

Är det inte många som ändå struntar i detta och är rätt nöjda och oambitiösa? Ja och nej, enligt Thomas Johansson. Idealet är att alla ska vara i rörelse – förändras, resa, motionera, flytta, byta jobb. Det finns visserligen alltid de som stannar, blir vid sin läst. Men de vet mycket väl att de inte lever det liv som allmänt värderas högt.

– Du kan till exempel vara nöjd med din kropp men samtidigt medveten om vad du skulle behöva göra för att förbättra den. Sen är det olika hur mycket man lider av det.

Det är de många valmöjligheterna som skapar både chansen att maxa sitt liv och pressen att göra rätt val. En psykologisk undersökning vid Stanford University har visat att när vi tänker på andra människor i termer av ”val” så dömer vi dem hårdare. Går det människor illa – hjärtinfarkt, skilsmässa, arbetslöshet – undrar vi ofta vad de gjort fel. Det sättet att resonera är vanligt i västländer, men inte i Indien där man gjort samma experiment.

Thomas Johansson har i samband med olika forskningsprojekt tydligt märkt av konkurrensmedvetandet och självkritiken:

– Ungdomarna jämför sig och kan säga att ”jag får ju aldrig den killen eller den tjejen, för jag ser inte tillräckligt bra ut”. De som tränar på gym hittar hela tiden nya saker hos sig själva att vara missnöjda med.

– Från 70-talet och framåt har vi fått många nya tekniker för att utveckla oss, med det underliggande budskapet ”du kan bli bättre”. Nya träningsredskap, dieter, ett växande intresse för plastikkirurgi. Hela psykoterapibranschen och självhjälpslitteraturen. I samverkan med allt detta nya skapas självkritiken.

Alla gillar beröm och beundran, men den stärker faktiskt inte självkänslan, konstaterar psykologen Victoria Blom i sin avhandling Striving for self-esteem vid Stockholms universitet.

Betraktar man livet som något man presterar, kommer man att bygga sin självkänsla på prestationer. Man ger sitt människovärde konstgjord andning – en taktik som inte håller i längden. Antingen för att segertåget avbryts av ett rejält misslyckande. Eller för att man inte orkar vara duktig längre. Att vara lyckad gör en inte nödvändigtvis gladare eller tryggare. Man kan tvärtom bli trött och tom eller ångestfylld.

Blir vi omtyckta och prisade i dag mår vi bra, blir vi dissade i morgon mår vi dåligt. Och nästa gång behövs en starkare dos beröm.

Beroendet av andras bekräftelse gör oss sårbara. De sociala medierna gör också bekräftelsen både mätbar och offentlig. Det är skillnad mellan att lägga ut statusuppdateringar på Facebook som får inga eller 30 kommentarer, att ha 75 eller 7 500 followers på Twitter.

Den rika skörden av mindfulnesslitteratur svarar på problemet med att ordinera egobantning och acceptans i stället för kamp och egoboost. Men även detta kan lätt bli ett nytt egoprojekt. Budskapet hos den mycket populäre författaren Eckhart Tolle är att om vi upptäcker vårt grundvärde under den stora överbyggnaden av ego, kommer vi att sluta ta så allvarligt på om det går upp eller ner i livet. Men han skriver också saker som: ”För att kunna dra till dig framgång behöver du välkomna alla framgångar var du än ser dem” (boken En ny jord – ditt inre syfte).

– Hela den branschen har förstått var det finns pengar, nämligen i företag och hos dem som köper in föreläsningar och kurser. Då måste man göra om sitt budskap lite så att det passar in i mönstret. Därför traskar den österländska filosofin rakt in i managementkulturen, säger Thomas Johansson.

Var går gränsen mellan sunt och överdrivet bekräftelsesökande?

– Det handlar om att hitta en balans. Om jag känner mig misslyckad handlar det om vilka ideal jag har. Jag kanske ska sänka kraven på mig själv så att de fungerar bättre med min kapacitet. Men det här är svårt, för vi har en kultur där bilder av framgångsrika människor lyfts upp.

TEXT: BRITA HÄLL

Ge dig själv svar på tal

Vi blir på gott humör när vi lyckas. Vi misslyckas och känner oss dåliga. I båda fallen har vi egoglasögonen på. Och dömer vi oss själva så kommer vi att döma andra också. Fyra typiska egotankar och hur du kan ifrågasätta dem.

1 ”Om jag lyckas kommer jag att bli lycklig.” Har det verkligen fungerat så hittills i ditt liv? När vi har uppnått något nytt är vi höga på den upplevelsen ett kort tag. Sedan försvinner effekten och vi hittar nya saker att vantrivas med.

2 ”Jag får inte den uppskattning jag förtjänar.” Andras gillande kommer och går. De som lärt sig att tona ner betydelsen av vad andra tycker brukar säga att det känns som en befrielse.

3 ”Jag måste ha gjort något fel eftersom min son knarkar.” Allt som händer är inte någons fel. Sökandet efter någon att skylla på är många gånger bara att lägga sten på börda.

4 ”Jag duger inte.” Känner du dig värdelös så beror det ofta på att du jämför dig med andra eller har fått liten bekräftelse utifrån. Men om vi alla har ett absolut värde, är detta något som ingen behöver ge dig eller kan ta ifrån dig. Det är en grundtanke både i det kristna budskapet och i hela samhället.