När jag konfirmerades fick jag som present av en kompis till mamma några vackert handskrivna dikter av Karin Boye. Det är möjligt att det var mitt första möte med Boye. I vilket fall gjorde dikterna starkt intryck på mig och jag lärde mig alla utantill.

Den lilla bildserien ovan med legogubbar som zen-promenerar påminner mig osökt om en av dem, ”I rörelse”:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Även pilgrimsvandraren, som verkligen är på väg mot ett tydligt mål, upptäcker att det är vandringen som är grejen. Ett steg i taget, just nu.

En legogubbe, som egentligen står helt stilla, är samtidigt redan framme.